sorg på gården

igår åkte jag och jesper in och köpte spån till leo våran kanin som har fått skutta runt fritt på trädgården i sommar, men igår skulle han få flytta in i en gosig och mysig box :)
jag hoppadecav vid stallet och började göra iordning för honom och efter en stund ringer lillebror, "åh då kommer de ner med honom nu" tänkte jag. men det telefonsamtalet vändes helt och det var absolut inget jag väntade mej!
- jag har kört över kaninen!
- va, lever han?
- ja han kröp under ladugården.. du måste komma hem, jag hämtar dej
klick...

jag börjar springa hemmåt och möts av lillebror i bilen.
jesper hade hittat honom och drog ut honom ur hålet han gömde sig.
hans bakben bara dinglade... när jesper lyfte honom försiktigt ut på en tröja droppade det lite blod.. han låg bara och tittade men såg helt normal ut när han låg och kikade. jag frågade vad jesper trodde om honom, hur han kändes när han bärde honom men jesper sa att det är kört, allt krasslar och knakar i bakre delen.
ist för att sticka till en veterinär så hjälpte tobbe och jesper honom att slippa smärtan han hade.. :(

medans de gjorde slut på hans lidande gick jag in och ringde min syster som haft honom innan för att berätta vad som hänt.
hon fattade direkt och tyckte att han haft det bra det sista som fått gå runt fritt och han var ju 9år nu.

så jädrans typiskt att det hände nu då han precis skulle få komma in!!

jag är absolut inte arg på min lillebror över att han körde på honom, det var en olycka. jag tycker synd om honom.

Leopold vila i frid <3